Själv tycker jag att han har blirvit så mycket lättare att sköta och otroligt glad av sig. Han skrattar hela tiden, varje gång man ser på honom så skiner han upp som en sol, och förstås så smittar det av sig och man själv ler bara ännu mer. Han gråter mindre tycker jag och han gnäller mindre, det är mycket lättare att veta vad han vill, man har liksom lärt sig att förstå det där bebis språket han har för sig. Ibland tror man att han faktiskt säger 'mamma' redan men det e säkert inbillning, men vem vet :)
Jag väntar på den dan när han börjar krypa runt och ropa på pappa, och så väntar jag att få köpa leksaker till honom, typ bilar och annat roligt som han kan leka med dagarna in och ut. Sen ska man börja se på tecknad, jag har ingenting emot det, jag tycker om tecknad även fast man är snart 30!
Men nu ska jag jobba vidare, skriver snart igen. ha det gott så länge :)