I natt vid 2-tiden kom Robin in till oss och lat som jag är, så tog jag upp honom i sängen bara. Det verkade som om han var jättetrött och jag trodde att han skulle somna om fort. Det gjorde han nog egentligen, men inte jag. Han sparkade runt i sängen, drog täcket av och på. Så här höll han på ett bra tag. Han låter pappa vara i fred om nätterna, men han ska alltid vara tätt, tätt intill mig. Han sov väldigt oroligt och jag gjorde ett försök att gå in på hans rum och sova, men då vaknade han och frågade vart jag skulle. Jag svarade att jag ska på vessan och kommer snart tillbaka.
Nåja, det funkade inte så bra för han låg där kvar och ropade på mig, så efter 20 min gav jag upp och gick tillbaka. Då sade han med glad röst: "Mamma kom tillbaka! Jag tycker så om mamma". Är det inte det mest underbara du kan höra under nattens mörka timme, så säg? Det låter skrytigt, men så sade han och tillade ännu att vi tycker om varandra. Åh, vad jag tycker om den här gossen! Han är ju helt fantastisk! Efter en liten kramstund somnade vi gott och idag känner jag mig som en zombie, en trött men lycklig zombie.
