Julia 6 månader - 9270 gr och 70,6 cm
och för att jämföra lite:
Robin 6 månader - 9200 gr och 70,2 cm
Vi har ganska så exakt lika stora barn. Julia var ju ca 100 gr tyngre och 1 cm längre vid födseln. Häftigt!
Robin åt ju massa annan mat vid 6 månaders ålder, medan Julia mest får bröstmjölk. Vi tränar med fast föda, men det är så kladdigt och stökigt (säger den lata modern ;). Rådgivningstanten sade att jag måste ha bra mjölk eftersom Julia har vuxit så bra!
(Jag har ammat totalt sett i två års tid. Robin 1,5 år och Julia i ett halvt år. Jag hoppas på att kunna amma Julia tills hon är 1 år. Sedan får det vara färdigammat för mig. Jag tror att amningen har varit bra för barnen, att de förhoppningsvis slipper svåra allergier och annat besvärligt. Själv är jag ju ganska så slut med allt ammande, men vad gör man inte för sina barns skull ;-)
Idag plockade jag hem alla Robins saker från dagis. En stor mapp med många, fina ritningar. Alla extrakläder, stövlar och galonisar. Kändes lite vemodigt. Där började vår lilla kille för snart två år sedan. Jag minns vårt första dagisbesök så väl, den där heta augustidagen. Både Robin och jag blev tokförkylda efter besöket. Dagis är verkligen en smittohärd utan dess like.
Dagispersonalen tog bort hans namnlappar från hyllan och förvaringslådan och klistrade dit namnet Felicia istället. En liten Felicia ska hänga sin jacka på Robins galge, sova i hans säng, sitta och äta mat på hans stol vid matbordet.
Dagispersonalen sade att de lyfte hatten för att jag väljer att ha hem mina barn, att det är inte är så vanligt i dessa tider. Jag måste nog också tillbaka till arbetet snart, men nu ska vi först njuta av en lååång ledighet tillsammans. Mina barn och jag. Pappa jobbar ju på som vanligt, förutom semestern då, men visst njuter han ju också av tiden tillsammans med våra älskade små barn.
På tal om arbete så var vi på mitt förra jobb och hälsade på idag. Satte mig vid samma bord som jag arbetat vid i ett års tid och tyckte att ingenting hade förändrats. Eller jo, i min famn satt världens finaste flicka förstås, men annars så kändes allting som förut. De jobbade på med samma grejor som förra året. Förutom att även där kände de av finanskrisen. Några stycken hade blivit permitterade. Bland annat den personen som tog över mina arbetsuppgifter. Jag hade nog tur som blev mammaledig precis innan. Det var nog meningen så här, tänkte jag när jag körde den bekanta rutten från hamnen till Robins dagis.
Det var nog meningen att det skulle bli just så här.
