Sammanfattning från Julias första åtta månader i livet.

Dagen då Julia föddes. Jag glömmer aldrig den där snöiga dagen i november då lilla damen bestämde sig för att komma till världen. Att värkarna kan vara så pissiga. Göra så ont. Att kroppen kan plåga sig själv så mycket. Ofattbart. Men man överlever ju. Och får en liten ny människa på sitt bröst. Ja, man skulle nästan kanske kunna gå igenom pärsen en gång till, bara för att få uppleva samma känsla igen. Jag minns luddigt att jag under de sista värkarna, innan vattnet gick, rullade höfterna (en totalt grym smärtlindring faktiskt!) och tänkte på barnet som snart skulle komma ut. Var det en Julia eller en Tindra? De två namnen snurrade i mitt huvud medan värkarna plågade mig. Jag fokuserade bort från smärtan och ville bara att vattnet skulle gå (var 9 cm öppen) och att jag skulle få lägga mig på sängen och krysta ut bebisen. Att trycka ut henne var det värsta jag varit med om, men det gick fort som tur. Jag tittade upp i taklampan och tänkte "det här är helt sjukt, så här ont KAN det inte få göra, det kan inte vara mänskligt". Efter någon minut var plågorna förbi och en liten bebis lades innanför min skjorta. En Julia var det ju!

1 månad gammal. Dagen innan julafton. Hon var förkyld och hade det ganska jobbigt kring jultiderna. Julia ville gärna vara vaken till 01-tiden på natten. Jag ville bara sova, minns jag. Ibland somnade jag innan henne. Hon var dock morgontrött, men då stod Robin och väckte oss urtidigt!

2 månader gammal. Precis blivit döpt innan 2-månadersdagen.

3 månader gammal. Julia var lättskött och sov bra på dagarna. Robin var mycket sjuk förra vintern och vi var ofta tvungna att åka till läkaren för att visa öronen. Julia hängde snällt med på alla besök.

4 månader gammal. Lärde sig att vända sig från rygg till mage. Vägde 7930 gram som fyramånadersbebis. Rund och söt! Två dagar senare föddes kusinen Ellen.

5 månader gammal. Julia började sova nätterna i egen säng. Eller iallafall så lyckades vi natta henne i egen säng. En vecka senare blev hon förkyld och då skippade vi alla nattningsprocedurer. På den vägen är det. Vi samsover i våran säng. Där känner hon sig tryggast, där har hon sovit sedan dag 1.

6 månader gammal. En glad liten Julia. Inga bekymmer med henne, endast att hon vaknar ofta på natten. Från 6 mån började det hända saker och ting med henne. Hon började utvecklas fort. Vi började med fast föda kring den här tiden, före det hade hon helammats.

7 månader gammal. Börjat något krångla med dagsvilan, troligtvis pga sommarvärmen. Julia hade lös mage i 3 veckor, men gick ändå bra upp i vikt. Vi började ge kötträtter åt henne. Kött var ok, men hon grimaserade illa åt fisk.

8 månader gammal. Nu är hon sovvägrare dagstid. Ibland går det bra, oftast mindre bra. Lika glad och nöjd som förut, men kräver nog mer engagemang nu än förut. Kan inte krypa eller åla sig, men rör sig runt runt och bakåt. Hon backar ofta in under bord och stolar. Tycker om att dricka ur pipmuggen - både vatten och ersättning går ner. Fyra mål om dagen äter hon. Bäst gillar hon gröten. Kan klappa händerna och gillar musik. Tycker om Robin och försöker på alla sätt få hans uppmärksamhet.

kommentarer via Facebook, klicka här för att kommentera.