Hon undrade också om vi hade flyttat hit nyligen eftersom Robin inte har gått på 1-årskontrollen där. Nej, svarade jag och berättade att jag frågat på barnrådgivningen när det första tandläkarbesöket kommer för barnen och då hade hon bara svarat att det är först vid 3 år. Jaha. Nå, nu var det ju ingen fara med Robins tänder, men lite konstigt nog att de inte har bättre koll på barnrådgivningen, eftersom det är de som ska skicka info vidare till tandläkaren.
Tandläkaren passade på att ge Julia en tid i november, så nu får åtminstone hon gå på den första kollen.
Bild på huset, google.comSjälva byggnaden, där tandläkarstationen nu tillfälligt är inhyst, var intressant. Ett runt hus i tre våningar. Fin gammal arkitektur. Vi satt i väntrummet högst upp och kunde se solen kisa in genom takfönstren. Jag googlade lite snabbt på Dentalia och fick reda på att huset är byggt år 1965 och sedan dess har Turun Yliopisto utbildat tandläkare där. Vi pratade lite med en finsk tant innan vi blev inkallade och hon visste att berätta att allting i huset ser likadant ut nu som förr i tiden. Hennes man hade visst varit tandläkare/lärare där, om jag nu hörde rätt. Akustiken i det runda rummet var lite annorlunda. Jag hörde nästan bättre vad de som satt i andra änden av rummet sade, än de som satt bredvid mig.
Robin fick ett litet leksakslejon av tandläkaren, eftersom han hade gapat lika stort och fint som ett lejon när hon undersökte munnen. Han var nöjd och glad hela tiden. Julia fick lite mjölk i flaska innan vi åkte hemåt (så praktiskt det är när barnet dricker ur flaska!;) och hon somnade i bilen som jag hade gissat på.
