Julia ÄLSKADE att åka pulka. Jag hade lagt en fårskinnsfäll i pulkan för att det skulle vara mysigare att sitta i den, och där satt hon som en drottning. Hon log hela tiden sitt lilla Mona Lisa-smile och var bara så nöjd, så nöjd. Robin ville dra pulkan och tyckte om att gå omkring med Julia i släptåg! Jag konstaterade bara att pulkan var lite trasig och bandet kort och obekvämt. Kanske det blir en ny pulka till jul? En med ryggstöd vore perfekt, för nu lutade Julia mer och mer bakåt tills hon nästan var i horisontalt läge haha.
Fatta hur lyckligt lottad man är när man får glädjas med sina barn. Alltid blir mer betydelsefullt när man har någon att dela sina glädjestunder med. Före vi fick barn kunde man inte uppskatta saker och ting på det viset som man gör nu som förälder. Man är mer tacksam och mer ödmjuk på något vis. Livet är en gåva. Nu låter jag som en predikant, men det är ju sant! Man ska inte gå och gnälla och klaga hela tiden, utan försöka se det ljusa i sin tillvaro. Mina barn är de starkaste ljuspunkterna som jag har. Någon annan har kanske djur eller någon hobby som sitt allra allra viktigaste. Huvudsaken att man lever livet.
