Efter Julias kalas hade vi två trötta, men glada barn. Sällan har de lekt så fint som just den dagen. Okej, det kanske främst berodde på att mommo och mofa stannade kvar hemma hos oss.
Jag har noterat att barnen faktiskt kan uppföra sig. De kan låta bli att bråka och säga "den är min!" och "nej den är min!" hundraelva gånger om dan. De kan faktiskt det. Synd bara att det inträffar så sällan.
