Vi gick först och handlade blöjor som planerat, sedan fortsatte vi mot Lelles syster för att se om hon möjligtvis var hemma (de bor ju i vår fd lägenhet). På vägen dit kom jag ihåg att de har installerat dörrkod, en kod som jag ej minns, men vi fortsatte vår promenad ändå. Väl framme ser jag ingen, såklart, och går då hemåt igen. Josefine & Mattias bor ju också rätt nära men jag vet av erfarenhet att de inte öppnar för främmande och jag har ju inte meddelat om min ankomst, så jag bestämde mig för att inte gå dit alls (ganska dåliga vägar dit också i slask och elände...).
Väl hemma fick vi vänta en god stund innan någon bil körde in i garaget, för det är den vägen kan man komma upp till trapphuset utan nyckel. Jag ringde på vår dörr - inget svar. Alltså har inte pappa kommit hem ännu. Jag visste inte heller vad klockan var för jag hade lämnat armbandsuret hemma (såklart...). Efter vad som kändes som en evighet (15 min kanske) såg vi pappa! Hurra! Klockan var sju och vi fick äntligen komma in igen! Nu har jag lärt mig en läxa och ska inte fler gånger ha bråttom ut utan att hinna tänka efter vad som ska tas med... :)
