25 februari 2009

Att sakna

Visst är det konstigt att man börjar längta så enormt efter sina barn, precis när de har gått och lagt sig för natten? Ibland vill jag bara gå in till dem och pussa dem på varma kinden.

Jag måste nog gå in till vårt sovrum nu och ligga bredvid Julia och beundra henne ett tag. Ett sovande barn är det finaste som finns, och ja, jag vet att jag har sagt det förut men det tål sägas än en gång.

Julia sover ofta med knytna nävar och armarna ovanför huvudet, så där som nyfödda brukar sova. Robin sover oftast på mage och täcket ligger knölat i fotändan. Brevid kudden har han Morrekissan, hunden, kaninen och ett knallrosa mjukisdjur, som egentligen är mitt och som liknar en gris!



kommentarer via Facebook, klicka här för att kommentera.