Julia har idag studerat sina händer i många repriser. Hon förde dem närmare ansiktet och så längre bort från ansiktet igen. Hon stirrade så intensivt på händerna att hon började skela. Sötisen! Hon har tidigare råkat se sina händer i förbifarten när hon viftar och flaxar med sina armar, men idag kunde man se att hon verkligen studerade sina händer.
Ikväll var hon också vaken i många timmar. Hon har gått från att sova mest hela tiden till att sova två långa pass under dagen och vara superpigg däremellan. Hon är oftast inte till ngt "besvär" när hon är vaken utan får följa med när Robin och jag sysslar i hemmet. Hon ligger i babysittern, på sängen eller på en tjock filt på golvet. Så skönt att hon är en nöjd bebis som fogar sig efter vårt program, för det mesta måste jag väl tillägga, för visst kan hon skrika också.
Hon ser glad ut mest hela tiden och ler genast när hon får syn på oss. Hon blir så ivrig att hon sprattlar med armar och ben med en sällan skådad fart. Hon kan till och med bli själv lite skrämd av sitt frenetiska viftande.
Jag har gått igenom foton från Julias födsel och framåt och kan bara konstatera att en bebis växer och utvecklas i rasande takt. Så späd och liten som hon var då den där snöiga söndagen 23 november då hon äntligen tittade ut, och så rund och stor som hon nu dryga två månader senare är. Ofattbart.
Ikväll var hon också vaken i många timmar. Hon har gått från att sova mest hela tiden till att sova två långa pass under dagen och vara superpigg däremellan. Hon är oftast inte till ngt "besvär" när hon är vaken utan får följa med när Robin och jag sysslar i hemmet. Hon ligger i babysittern, på sängen eller på en tjock filt på golvet. Så skönt att hon är en nöjd bebis som fogar sig efter vårt program, för det mesta måste jag väl tillägga, för visst kan hon skrika också.
Hon ser glad ut mest hela tiden och ler genast när hon får syn på oss. Hon blir så ivrig att hon sprattlar med armar och ben med en sällan skådad fart. Hon kan till och med bli själv lite skrämd av sitt frenetiska viftande.
Jag har gått igenom foton från Julias födsel och framåt och kan bara konstatera att en bebis växer och utvecklas i rasande takt. Så späd och liten som hon var då den där snöiga söndagen 23 november då hon äntligen tittade ut, och så rund och stor som hon nu dryga två månader senare är. Ofattbart.
