Julia har inte alls reagerat på sina vaccinationssprutor. Ännu, kanske bör tilläggas, för man vet aldrig när reaktionerna kommer, men de sade på rokotuskeskus att det borde vara dag 0 och 1 som är värst för barnet. Idag är det då dag 1 och än så länge har hon inte betett sig annorlunda.
Jag har kanske inte skrivit någonting om det här forskningen som vi har deltagit i, ska försöka förklara mig kort. Det är ett nytt vaccin som man testar på små barn, i många länder ges redan pneumokockkonjugat-sprutan, som det så enkelt heter. Den ska skydda mot bla hjärnhinneinflammation, blodförgiftning och några andra otäcka sjukdomar. Dessutom sägs den minska risken för att drabbas av öroninflammationer, vilket skulle vara väldigt välkommet i det här hemmet när Robin har råkat ut för så många sådana inflammationer. De flesta barn får då den här pneumokocksprutan, men en del barn får vaccin mot B-hepatit. Det är ingen som vet vilkendera barnet har fått, innan undersökningen är slutförd. Julia kommer att gå dit ca 8 ggr under sina första år.
Så igår fick vår lilla pluttfia tre vaccin på en och samma gång. Det vanliga tremånadersvaccinet, forskningsvaccinet (antingen pneumo eller b-hepatit), och ytterligare den andra och sista dosen av rotavaccinet. Och ni kan säkert förstå att jag förberedde mig på världens värsta skrik till kvällen, men inget sådant kom det. Jag minns att Robin reagerade kraftigt då han fick sin första spruta vid 3 månaders ålder. Han skrek helt förtvivlat ända tills jag gav honom en Panadol. Då minns jag att han somnade som en stock! Jag tror att Josefine var här hos oss då och vi var båda helt i upplösningstillstånd med hans skrik.
