Natten till idag vaknade Robin och grät hysteriskt. Öronen. Den lilla stackaren har fått sin femte öroninflammation den här vintern.
Jag var 9:15 med honom till hälsovårdscentralen och Julia hade tid 11:15 till det vaccinationsprogram som vi har gått med i.
Det hade ju inte funkat utan svärmors hjälp. Ett stort tack att hon kunde komma hit och hjälpa till en sådan här dag då allting kör ihop.
Robin mår bra. Han är nästan helt som vanligt, med lite tröttare ögon och med en rinnande näsa bara. Och Julia sover efter att ha fått två sprutor i vardera låret. Den lilla stackaren grät så förtvivlat. Både av trötthet och av smärta.
Inte någon huippudag idag, kan man nog säga.
