Att sova i egen säng

Vi försöker också få Julia att somna själv i sin säng. Hon brukar ju somna vid amningen och bli kvar i vår säng, men nu har jag några nätter hittat henne ett stycke ifrån platsen där hon somnat. Alltså har hon rullat runt några varv och det kan vara livsfarligt om hon skulle komma nära sängkanten. Jag måste alltså få henne att somna i egen säng. Kanske hon då kan börja sova lite fler timmar i sträck. I snart fem månader har jag vaknat varannan - var tredje timme hela natten ut. Jag börjar bli lite kokko i skallen efter all oändlig sömnbrist.

Två nätter har hon nu somnat i egen säng. Lite skrik och "men jag ska ju somna bredvid mamma"-gråt har det varit förstås. Men till slut har hon somnat lugnt i sin egen säng. Första natten vaknade hon efter en timme och andra natten sov hon dryga två timmar. Jag tror att det går framåt. Det måste det göra! Nu är jag långtifrån lika slutkörd som då när Robin var i samma ålder, så jag har ingen panik med Julia på det sättet (jag syftar på sömnen). Men det är tryggast för alla om hon sover i sin egen säng. Samsovning i all ära, men nog ska barnen lära sig att bli trygga i sin egen säng också, tycker jag.

Jag har börjat kika runt lite på ett nytt spjälsängsskydd, det som löper runt hela sängen, för nu fastnar Julia med sina små fossingar mellan spjälorna. Det skyddet som vi nu har i sängen är ett som inte går runt hela sängen. Ett helt onödigt skydd, om man frågar mig. Nu är jag på jakt efter ett vitt, snyggt och stadigt spjälsängsskydd och det verkar vara så svårt att hitta. Jag har ett blått från Robins tid, men det vill jag inte ha. Jag är oftast inte så kräsen, men nu ska Julia nog få ett eget spjälsängsskydd. Bara jag hittar det först, det vill säga.

kommentarer via Facebook, klicka här för att kommentera.