Hon har varit riktigt dålig. Hostat hemskt och nyst så att snoret har flugit (ursäkta språket). Läkaren skällde ut mig att jag kommer för tidigt med henne, man ska vara hemma minst 3-4 dagar innan man ska besöka läkaren. Jag blev så less på honom, så jag sade väl inte så mycket annat än att jag ogillar hennes hosta. Det skräller i hela bröstet på henne. Och hon lider ju, det ser man. Och jag går hellre än gång för mycket till läkaren än för lite, så det så!
Nå, han lyssnade på henne och hon hade lite slem i lungorna så han skickade henne på blodprov. Usch, jag var skitnervös inför blodprovstagningen, men det gick bra. Hon grät mest för att den andra sköterskan höll hennes arm i ett hårt grepp. Sänkan var 9, så nu behövde vi inte göra någonting för tillfället. Men får hon hög feber igen så ska vi dit på nytt, sade den smått otrevliga läkaren.
Hon har sovit jättelite det senaste dygnet och nu slocknade hon för en liten stund sedan efter en supp. Vi har gett panadol i mixturaform men det har inte lyckats så bra. Hela hon har varit kladdig av mixturen och mycket litet har hamnat in i munnen. Hon har gråtit och gnällt och varit så ynklig som jag aldrig har sett någon bebis. Stackars stackars liten. Hoppas att hon får sova lite mer i natt. Det är inte roligt när småbarn är sjuka...
